En del av Stora
Hults charm är de många grönytorna som finns inom området.
Förutom två naturreservat, allmänningen nere vid stranden och fäladen,
finns det ett tiotal andra grönområden av olika storlek.
Anledningen till detta är att framsynta politiker och
myndighetspersoner för många år sedan såg till att varje
stamfastighet, som ville avstycka tomter till försäljning måste
avsätta mark till grönområde. På många av dessa grönområden har
det, så länge vi kan minnas, gått betande djur.
Stamfastigheterna äger fortfarande dessa områden, men de
disponeras av samfällighetsföreningen. Vissa av grönområdena
fungerar också som strövområden, andra används ibland för
gemensamma aktiviteter. Det finns t.ex. ett som används som
fotbollsplan. På några går det
betande djur, för att hålla nere växtligheten.
Vi vill nämligen behålla en naturlig flora och fauna inom området med ängsblommor,
insekter
och fåglar. Dessutom är det betydligt mera kostsamt för samfällighetsföreningen att maskinellt
klippa gräset
på grönområdena.
Regler för grönområdena
Ingen
fastighetsägare har rätt till ersättning för upplåtande av grönområde.
Alla ersättningsfrågor är avklarade i och med förrättningen år 2000.
Grönområdena
skall skötas av samfällighetsföreningen för allas trevnad.
Detta innebär att ”naturbruk” gäller och att områdena ska hållas i vårdat
skick
och att upplag eller annat hinder ej får finnas på områdena.
Områdena kan användas som strövområden och när så är lämpligt
djurhållning i mindre omfattning.
Styrelsen kan ge tillstånd till kortvarig tillfällig uppställning av
husvagn, tält o. dyl.
Rensning av sly
och trädfällning får göras av samfällighetsföreningen utan
att denna ekonomiskt vinner något på detta.
Samfällighetsföreningen har vetorätt vad gäller trädfällning på grönområden.
Djur såsom får
kan få beta på grönområden utan tillstånd av fastighetsägare.
Dock bör denna informeras av samfällighetsföreningen.
(Kommunen kräver dock intyg från alla fastighetsägare
som direkt gränsar till fårbetet, att dessa ej har något att
invända).
Fåren i Stora Hult
Det finns två olika slags får som betar på
grönområdena.
Gutefåren (t.v. på bilden ovan) som sommartid går på grönområdena på båda sidor Fäladsvägen
och ryafåren (t.h.) som håller till bl. a. på fäladen.
Den mest påtagliga skillnaden mellan de båda raserna är att hos gutefåren bär även
tackan horn.
Gutefåren är ättlingar efter våra äldsta husdjur. Tamfår av denna typ fanns hos oss
redan under
vikingatiden. Gutefåren utgör en värdefull, levande genbank som viktig länk mellan
fårens vilda
stamfäder och nutidsfåren.
Omkring år 1940 var de nära att utrotas. Då fanns det bara 15 djur kvar i världen.
I dag finns det flera tusen. Läs mer här!
Ryafåret har sitt ursprung i de svenska och norska
(spelsau) lantrasfåren.
Rasen framavlades med en lång, vågig och glansig s.k. ryaull som mål.
I början av 1900-talet fanns endast en liten rest kvar av långulliga får i Dalarna.
Med dessa började man ett avelsarbete för att få fram en lämplig s.k. ryaull.
Detta lyckades och ryafåren blev en ras med stark förankring i Dalarna,
Västerbotten och västra Sverige.
Totalt finns det för närvarande bort emot 2 000 tackor registrerade som ryafår.
Skötselplan Intresserade kan
kontakta styrelsen för mer information.
STYRELSEN |
